Return to site

Daniel om PAMS - Performing Arts Market Seoul

Daniel Jeremiah Persson skriver om besöket i Sydkorea, med Nordic Korea Connection

En sammanfattning av min resa till Performing Arts Market Seoul 2019 (PAMS) som del av Nordic Korea Connection.
Skrivet av: Daniel Jeremiah Persson

När jag såg att Kulturrådet hade öppnat för ansökning till deras Nordic Korea Connection så var det för mig en självklarhet att söka!
För fem år sedan åkte jag själv till Sydkorea för att söka upp min biologiska familj, en resa som resulterade i många tårar, fantastiska möten, en dokumentärfilm och ett dans solo presenterat på KoRoot i huvudstaden Seoul. Därför ville jag nu ta chansen att åka över igen, lite äldre än senast (då var jag endast 21 år) och denna gång på ett mycket annorlunda uppdrag, nämligen som danskonstnär.
För den som inte vet vad en “Arts Market” är sammanfattar jag det som en plats där kulturaktörer (dansare, koreografer, producenter, teaterchefer och annat kultur-frälst folk) samlas för att nätverka, få en överblick på vad som sker på världens många scener och en plats där folk klämmer in så många säljmöten/pitchar, föreställningar och aktiviteter som man bara kan på kortast möjliga tid.

Outsövd med extrem Jet-lag eller inte, men om man är på PAMS så håller man sig vaken och alert oavsett i de fem dagar det varar då man ständigt matas med intryck och slussas mellan diverse aktiviteter. Några exempel på aktiviteter kan vara paneldiskussioner, korta pitch-presentationer där aktörer får en chans att sälja sina produktioner, speed-dating (2-och-2 möten) eller PAMS Nights som även kan kallas “avslappningen efter en lång dag, med ett gott glas vin”. Återkommer om detta om litet.
Som tidigare nämnt åkte jag över som en del av Nordic Korea Connection, ett program som sammanför scenkonstnärer från nordiska länder och sydkoreanska aktörer för att mötas, bilda nya kontakter och samarbeten samt diskutera aktuella frågor som står som för sammanträdet. Årets tema var “Accessibility and inclusion in performing arts”.
Den svenska delegationen bestod av scenkonstnären Freja Hallberg från scenkonstkollektivet PotatoPotato, jag själv som representerade mig själv som frilanskonstnär men även del av Nya Rörelsen - Koreografer i Skåne, samt Monica Christensen från Kulturrådet. En annan svensk som närvarade var Jonas Robin, producent för Zebra Dans och som tidigare var en del av Nordic Korea Connection men till följd av detta nu inlett samarbeten i Sydkorea.
Att hinna ställa om klockan till lokal tid inom den tidsram vi var på plats, var allt annat än en lätt uppgift. Därför var det föga oväntat att jag under ankomstdagen söndag, endast hade lyckats sova två timmar på flyget och sedan halvvaket kämpade mig igenom dagen med att förbereda inför den presentation och paneldiskussion jag skulle leverera dagen därpå.
När måndagen kom hade jag återigen inte fått mer än några få timmars sömn, men när jag gick ned till receptionen där samtliga delegater hade samlats för att gemensamt gå till de lokaler där PAMS hölls, så var jag ändå på bra humör. Som en grupp på cirka tjugo nordiska delegater kan man tänka att det tar sin tid att förflytta sig som enad trupp, men det hela gick effektivt och snabbt, vilket innebar att vi på en halvtimme kommit på plats, registrerat oss och satt oss för en morgonkaffe. Min kaffe blev inte särskilt långvarig då jag fick halsa i mig den (så gott det nu går med skållhet vätska) och springa upp till presentations salen för att göra en snabb genomgång och kolla att all teknik var på plats inför dagens samtal.

Presentationen och diskussionen var en del av en serie som hölls var dag på PAMS och gick under titeln PAMS SALON Sessions, där koordinatorn Kyu Choi bjöd in olika deltagare som specialiserar/intresserar sig för specifika ämnen inom scenkonsten.

Temat för den första PAMS SALON som jagndeltog i var ‘diversity, accessibility and inclusion in the performing arts and international mobility development’. Om man är nyfiken på bakgrunden till samtalen och de frågor som berördes under marknaden kan man gå in och läsa mer här. Hela sessionen varade i stort sett hela eftermiddagen men med en nedkortad paneldiskussion då presentationerna gick över tid. Bland annat pratade vi attityder i arbetsrummen när man diskuterar inkluderande och skapande utifrån olika fysiska förutsättningar samt vilket språk man använder i kontexter rörande tillgänglighet och inkluderande. Är det samma språkbruk inom den europeiska kultursektorn som i den östasiatiska etc.? Vad innebär det att vara inkluderande och skapa tillgängliga utrymmen som inte enbart är av fysisk karaktär?

På tisdagen var det återigen dags för presentationer men denna dag i formatet NORDIC KOREA CONNECTION PITCHING som var en chans för samtliga delegater i programmet Nordic Korea Connection att leverera en 5-minuters pitch om sin praktik eller, som de flesta valde att göra, en föreställning de önskade sälja in. Jag själv tog tillfället i akt att berätta om min kommande produktion WELL LIT i samarbete med brittiska koreografen Anders Duckworth som har premiär i juni 2020 som en del av Dansstationens ‘Stolt Scenkonst’. Fem minuter är en väldigt knapp tid att berätta något
på, men dock inte en omöjlighet om man övat och det var ett effektivt sätt att få en inblick i vad samtliga
arbetar med eller intresserar sig för.
Därefter tog vi i den svenska delegationen till ett möte med svenska ambassaden i Sydkorea där vi mötte deras representanter Elenore Kanter och Johee Cha för en lunchträff. Jag frågade om kulturlivet i Sydkorea, sevärdiheter och vart man skall vända sig om man är intresserad av att inleda samarbeten eller jobba i Seoul som danskonstnär.

Eftersom detta var en lunchträff så fick vi äta en ordentlig koreansk buffe som heter duga
och för den som inte känner till koreansk matkultur, så är det en “foodies” våta dröm, där
meningen inte är att maten någonsin skall ta slut. Så att vara artig och avsluta sin tallrik
spelar ingen roll för ny mat rullar in i samma stund du svalt ditt BBQ-bit.

Efter dagen besökte jag PAMS GROUNDS som är “Marknads”-ytan där olika länder representeras och har sin egen hörna där man kan visa videoklipp från aktuella produktioner, dela ut marknadsföringsmaterial och även ställa frågor/sälja/köpa in föreställningar. Det är en smått bisarr upplevelse när man som danskonstnär bevittnar hur konstnärliga visioner hanteras som handelsvaror. Att höra hur man pratar om de här kreationerna ur ett säljperspektiv, är mycket speciellt och jag kände själv att jag nästan rycktes med i den jargongen trots att jag egentligen bara ville svara på frågor angående mina idéer och mitt konstnärskap utan att nödvändigtvis ha något att erbjuda. Detta till trots fick jag iallafall kontakt med en del trevliga producenter där för ett gott snack och där jag fick en del intressant information om föreställningar jag nu vill se och även lite mer insider-information om hur de arbetar
och går tillväga för att komma i kontakt med festivaler, teatrar och annat. Så det blev lite av ett studiebesök på det viset.

Framåt kvällen var man väldigt trött men då var det dags för PAMS NIGHTS - Nordic Night
som jag nämnde lite smått i början av detta inlägg. Historien bakom dessa kvällar är att man under många år på PAMS efterfrågade en samlingsplats där det var lite mer avslappnat och fokus på att lära känna varandra utanför marknads-kontexten och då bestämde man att olika grupper eller delegationer kunde
anmäla sig att arrangera en kväll där man hyrt lokal, spelar musik, bjuder på dricka och
tilltugg mm.
Nu befann jag mig alltså på de nordiska delegationernas event och flöt ut och in mellan
samtal med nya såväl som bekanta ansikten. Till min glädje träffade jag Eddie Nixon, konstnärlig ledare på The Place i London, som jag varit bekant med sedan mina år som bosatt och aktiv på London dansscenen. Det var en rolig överraskning och en av många då även koreanska vänner jag inte sett på
många år anslöt sig till festligheterna.

På onsdagen var föregående dags festligheter påtaglig när övriga nordiska deltagare levererade sina presentationer och publiken var något mättad jämfört med andra dagar. För egen del var det väldigt intressant att höra och se att så mycket pågår på de nordiska scenerna och att det faktiskt finns ett rikt omfång av produktionshus och kompanier som täcker allt från frågor rörande klimathotet (Zero Visibility Corp. Norge) till barnföreställningar som BABY TANGO (Riika Siirala, Finland) eller exempelvis visual arts/mixmedia verket A Longing For Skin (Naja Lee Jensen, Danmark).
I en drömvärld hade det funnits resurser och engagemang som får fler nordiska aktörer att ta
sig till södra Sverige för utbyten och att presentera verk, men det kanske blir ett framtida
projekt man själv får lust att dra i så småningom.

Eftermiddagen spenderade jag åt att gå på möte efter möte, dels för egen räkning med kommande projekt och samarbeten men även för att etablera nya kontakter lokalt där jag hoppas se fler internationella utbyten men den koreanska dansscenen. Jag hoppas inte minst på mer östasiatisk representation som inte enbart fokuserar på den sedvanliga traditionsbaserade konsten på våra svenska scener.
Parallellt med PAMS pågick Seouls internationella dansfestival SIDance 2019 med ett brett utbud av dans varje kväll. Då man var så pass trött och urlakad blev det olyckligt nog inte särskilt många besök till teatrarna men onsdag kväll var vi en del som gick för att se WHO’s NEXT? där både etablerade och nya koreografer fick visa korta verk på Seoul’s CKL Scen. Utan att gå in för mycket på mina personliga åsikter och skriva en recension, MEN det var en två timmar lång (utan paus) showcase av verk som behövt mer tid att färdigställas och det var något förvånande (läs ‘obegripligt) att programmera just denna showcase som huvudakt för onsdagskvällen när man lagt andra publikt hyllade och prisbelönta verk på något obekvämare tider om eftermiddagen... Oavsett mitt tycke för kompositionen så var det dock för mig som född korean, väldigt spännande att se dansare som jag fysiskt kunde identifiera mig med, utan att kunna sätta fingret på det. Kvällen avslutades med karaoke och koreansk soju. Ett absolut måste om man besöker landet!

Torsdag, som var sista dagen heldagen i Seoul, var ytterst o-PAMS-ig. Jag och Freja (från Potato Potato) bestämde oss för att gå på exkursion i staden och uppleva något annat. Så efter åtskilliga kaffe och juice-shots, stämde vi möte i foajén och kontaktade min koreanska vän Jina som blev vår lokala guide. Vi hann gå på diverse marknader, besöka populära området Hong-dae, traska runt i åtskilliga butiker och slutligen sätta oss ned i en bar.
Avslutet blev på den sista PAMS NIGHT som arrangerades av huvudorganisationen bakom årets marknad. Den som hade hemlängtan kunde glädjas åt att det på dansgolvet spelades euro-musik så det stod det härliga till och nordiska gänget var inte sena på att riva loss stelbenta moves och en eller annan bugg-tur till våra koreanska kollegors förtjusning.
Jag summerar Performing Arts Market Seoul som en helhetsupplevelse som rymmer allt från intensiva, spännande möten med drivna kulturaktörer som arbetar motiverat för spridningen av scenkonsten världen över, en rolig vecka där man ges många chanser att knyta nya kontakter och inleda samarbeten samt en galet snabb genomgång av vad som pågår på scenkonst-scenerna och dess trender i dagsläget.

Förhoppningsvis blir det fler besök till PAMS och jag rekommenderar verkligen andra att ta chansen om den ges men med rådet att förbereda sig väl (bättre än vad jag själv var), se till att man har några dagar på sig att ställa om kroppen så man orkar se, lyssna och närvara på allt man kan och slutligen ett gott råd jag fick av en viss koreograf och konstnärlig ledare, numera baserad i Härnösand - SE TILL ATT HA SNACKS I FICKAN!
För mer information och frågor, kontakta gärna: danieljeremiahp@hotmail.com

All Posts
×

Almost done…

We just sent you an email. Please click the link in the email to confirm your subscription!

OKSubscriptions powered by Strikingly