Return to site

Grow?! Reflektioner från ett europeiskt möte

Hur vill vi utvecklas, hur ska vi ta tillvara oss själva? Emma-Cecilia Ajanki ställer frågor och delar erfarenheter från ett möte med europeiska kulturaktörer under en resa och konferens med IRO/Trans Europe Halle

Att åka på konferens. Fragment.

Av Emma-Cecilia Ajanki

Bild 2 foto av Emma-Cecilia Ajanki. Övriga bilder foto av Dana Moica & Petru Cojocaru.

I slutet på oktober reste jag till Timisoara i Rumänien för att delta i nätverket Trans

Europe Halles 88:e möte med temat “Grow?!”. Det tre dagar långa mötet var fokuserat
omkring frågor som rör tillväxt. Vi har kanske lärt oss att generellt tycka att tillväxt är någonting bra
men detta möte samlade olika aktörer från Europas självständiga konst och kulturcenter för att ställa
frågor kring detta. Är det alltid bra att växa? Att blir större?

I en värld som håller på att gå under av vår konsumtion vet vi att vi, rent materiellt, kanske inte ska växa mer, tvärtom. Men vad anser vi om oss själva? Vår personliga utveckling? Våra konstnärskaps utveckling? Våra organisationers utveckling? Är större alltid bättre? Är mer utveckling alltid det bästa?

Första dagen hade fokus på personlig utveckling och den mest intressanta workshopen för mig hade
titeln “The dark side of passion” och handlade om utbrändhet. Den var helt fullbokad och det visar på
hur relevant detta ämna är för oss i kultursektorn. Alla ville lära sig mer om utbrändhet, vissa, som
jag själv, kanske ville få mer personliga tips på hur en läker efter utmattning, medan andra hade
anställda som led av utmattningssyndrom.

Workshopen leddes av en psykoterapeut och istället för att få en massa quick-fix tips som jag naivt
och kanske några andra hade hoppats på, så handlade workshopen mest om barndomen. Alltså,
alltid denna barndom som förklaring till allt!
Och nu tänker jag, att, i och med att jag är säker på att många som läser denna text kanske också
någon i livet har försökts handskas med utmattningssyndrom, så följer här några frågor jag fick med
mig från workshopen som förhoppningsvis kan vara intressanta att fundera på.
Vilken syn på arbete fanns i din familj under din barndom?
Vad betydde arbetet för dina föräldrar?
Och vad är fördelen för dig med att arbeta för mycket? Vad slipper du ta i tu med i ditt liv på
grund av jobb eller trötthet från jobbet? Vad undviker du som skulle bli oundvikligt om du inte
jobbade så mycket?

Att åka på konferens. Att nätverka.
Hjälp!
Att nätverka. Så abstrakt, så konkret. Only real social bees can do it. Fast?
Med skakiga ben närmade jag mig konferensområdet. Hur skulle detta gå? Jag känner ju nästan
ingen!


Traumatiserande minnen kom tillbaka i takt med att benen på något sätt ändå tog mig framåt.
Minnen från när jag var yngre och åkt på stora möten som IETM. Att stå där som konstnär och
försöka skapa kontakter så att någon eventuellt vill visa ens arbete. Känslan av totalberoende av
andra människors godkännande för att överhuvudtaget kunna jobba.
Människor som stod här och nätverkade med lön och fast anställning i ryggen. Jag helt naken, helt
bar, med en föreställning jag gärna ville få ut i världen. Skakig, nervöst svettig.

Men så
Detta möte var annorlunda än de andra jag varit på. Detta är ett nätverk vars medlemmar träffas för
att lära av varandra och utvecklas tillsammans. Ingen medlem finare än en annan. Och jag som gäst
var ju faktiskt väldigt välkommen. Efter att långsamt börjat pusta ut och lära känna andra deltagare
genom samtal och workshops så var det helt plötsligt jättetrevligt! Jag lärde känna nya, inspirerande
människor, som fick mig att känna mig stark. Stark för att jag på nytt förstod vilka eldsjälar som finns,
vilken passion människor har. Passion för att skapa mötesplatser och passion för konsten!

DanscentrumSyd växer så det knakar, vi har fler aktiviteter här än på länge. Ofta två dansklasser per
dag, fler medlemmar, nya medlemmar! Ju mer dans desto bättre tänker jag.
Men jag tänker att detta blogginlägg bestående av fragment kanske bäst avslutas med frågor.
Frågor för oss i styrelsen och frågor för oss medlemmar.
Hur vill vi utvecklas?
Hur ska vi göra för att växa på bästa sätt?
Hur tar vi tillvara på oss själva?
Hur ska DanscentrumSyd ta tillvara på och utveckla sina medlemmar?
Hur ska vi medlemmar ta tillvara på och utveckla DanscentrumSyd?

Emma-Cecilia Ajanki är dansare och koreograf och sitter i styrelsen för Danscentrum Syd

Från Danscentrum Syds sida kommer vi att plocka upp dessa frågor och tankar och samla medlemmar till en workshop under våren. Håll ögonen öppna för detta!

All Posts
×

Almost done…

We just sent you an email. Please click the link in the email to confirm your subscription!

OKSubscriptions powered by Strikingly